VICCAN- mamma till underbara jamie

idag blev jag på allvar orolig för att min kropp håller på att stänga ner.... har varit en del sjukhus besök den senaste tiden åkte in med ambulans o låg inne ett par dagar pga min mage (körtelbuk)....åkte in igen och fick veta att jag har nervskador på L5,S1 och S2 i ryggen vilket resulterar i smärta, nedsatt känsel och styrka samt funktion i höger ben....de suger o idag var det dags igen denna gången var det andningen... blev tydligen en larmpatient en kod röd så det var nog rätt allvarligt.... hade 75 andetag i minuten istället för runt 20 som e mer normalt.....men efter massa mediciner, ekg  och övervakning samt så många prover så jag nu officielt kan titulera mig nåldyna är jag iaf hemma igen med min underbara familj....
men som sagt jag tror inte min kropp riktigt klarar av allt som händer med ryggen så det känns som om den håller på att stänga ner, allt fallerar....men psyket har jag kvar i alla fall ett tag till får vi hoppas....ska försöka börja jobba på måndag också. jag har ju varit sjukskriven helt i princip sedan i februari så nu är det dags 25% here i come! 1 timme och 56 minuter 5 dagar i veckan hoppas jag på att kunna klara av.
M är ju sjukskriven till juni i alla fall sen får vi se vad dem säger om hans hand....

roligare nyheter är att jamie pratar i mängder! han har till och med börjat med 3 ordsmeningar och de går undan i en rasande fart med nya ord för varje dag men med språket kommer också trotset och hans vilja fram än mer men det e mest gulligt än så länge som tex idag när han tog magnus busskort (han får alltid visa det för konduktören på tåget eftersom han älskar att göra de) men när han visat kortet o M skulle ta de igen höll han de hårt tätt intill sig och sade min!! sen hytte han med fingret och sa app app app app app!!!! så söt och underbar son man har!

oj oj oj.... har igentligen massa med tid att skriva här men på nått sätt hinner jag ändå inte. jag e ju sjukskriven nu pga min rygg så jag e ju mest hemma men eftersom jag blir så trött av mina starka mediciner orkar jag inte att sitta framför datorn... men men så e de....

min rygg e pajj, M´s hand e gipsad än en gång pga båtbenet han bröt i somras och jamie e förkyld...jobbigt just nu men de blir nog bättre snart.

jamie e dålig... eller han verkar må hur bra som helst o e pigg o glad och villl äta och verkar inte ha ont någonstans....men ca 5-10 minuter efter att han äter så vänder de och de kommer skaskader en meter bort...(jag väldigt bildligt jag vet..)
jag pratade med vårdguiden idag och dem trodde inte de va magsjuka trots att de e vad som går på dagis o jag håller nog med dem för förutom kräkningarna efter maten så mår han hur bra som helst....vätska i små mängder går dock ner... vårdguiden trodde att hans nedremagmun kanske strular.... sålänge han mår okej så kan vi avvakta till måndag och åka till läkaren då och se vad dem säger....

jobbigt för min lilla plutt att han inte får i sig nått men ändå skönt att han inte verkar så medtagen (han har fått extra välling, lite vattnigare än vanligt i små omgångar)..... stackars plutt!!!

hela familjen är sjuka... jamie har sin ögoninfektion och får salva med antibiotika morgon och kväll. han e hängig men sover jtte dåligt... stackars liten plutt :( jag är förkyld och har jätte onte i huvet och nacken och magnus e förkyld, snorig och har blåsor över hela händerna som gör ont....inge kul just nu men vvi har iaf städat, tvättat och storhandlat så nu kan vi va sjuka hemma och bara vara och försöka bli friska.

angående medicinsk grundkurs så patientfallen vi fick skriva om var hjärtattack och gallsten (om jag mins rätt) men jag tror att det är olika för alla....

vet inte riktigt vad jag ska skriva nu... är jätte trött och ska krypa ner i sängen bredvid älsklingen och hoppas på att jamie sover bra i natt så vi alla får sova ut...

sov gott!

i förrgår fick ju jamie stanna hemma från dagis eftersom han varit dålig under natten. dock mådde han jätte bra hela dagen och kvällen/natten efter så igår var vi lite osäkra på hur vi skulle göra.
vi gick till dagis för att ha inskolning/utvecklings samtal, det gick jätte bra dem var så nöjda med vår lilla kille så, massor av beröm! han samspelar bra med barnen specielt de äldre och verkar "ha hittat sin plats i gruppen". M och jag fick beröm för att vi "är så bra föräldrar fast vi är så unga". tycker att de va konstigt och klumpigt sagt för enligt mig är åldern totalt orelevant. det är inte åldern som avgör om man är en bra förälder....men men som sagt massor av beröm var det.
Jamies fröken tyckte att jamie verkade må bra och tyckte gott och väl att han kunde stanna så så blev det. men strax efter att jag åkt hemmifrån för att fixa lite saker (sälja skolböcker m.m.) så ringde dem från dagis. jamie hade vaknat efter vilan och inte kunnat öppna ögonen för att dem var igengeggade....ögoninflammation! min älskade lilla plutt. pappa M fick hämta och gå till läkaren som  sade att dem trodde han kommer behöva medicin men man måste avvakta tre dagar innan man börjar medicinera så imorgon ska vi ringa så skickar dem ett recept.
därav bli jamie hemma hela veckan.
han börjar bli mer och mer geggig trots att vi hela tiden baddar med varmt vatten lillplutt.....

efter skolan gick jag och en vän från klassen till bussen för att göra sällskap påvägen hem. vi går igenom tunnelbanan till bussterminalen på danderydssjukhus eftersom det regnade. när vi kommer ut vid bussarna ser vi en äldre asiatisk man som börjar småjogga efter en buss. eva tittar över axeln och jag vänder upp mig mot honom. eva säger - stackarn som inte han med bussen och jag instämmer......men mannen ger inte upp när bussen börjar svänga ut så smått kliver han ner från trotoaren och springer längs bussen och försöker slå på den för att få chauffören att se honom och stanna så han får åka med. men chauffören tittar åt andra hållet eftersom hon ser till att hon kan köra ut...

mannen ramlar och faller ner på sidan och benen åker in under bussen. eva vänder sig bort och skriker nej medans jag stelnar och ser hur mannens ben blir överkörda av bussen... det kändes som det tog flera timmar från det att han föll och jag insåg vad som skulle ske tills dess att det hänt men det kan inte ha tagit mer än någon sekund...

jag sliter tag i eva och säger åt henne att komma med och vi springr fram till mannen som är i chock och försöker ställa sig upp. vi får honom att sitta kvar och samtidigt som jag ringer 112 försöker eva prata med honom och ta reda på så mycket som möjligt.

busschauffören hade som sagt inte sett vad som hänt men hennes kollega i bussen bakom såg vad som hände och tutade på henne och gestikulerade åt henne att köra in till kanten och stanna vilket hon gjorde och klev ut och då såg hon vad som skett....

jag lyckades få mannens telefon då den ringde och det visade sig vara mannens son. mannen pratade inte svenska och var svår komunicerad då han var allvarligt chockad men efter att ha förklarat för sonen vad som hänt och att hans pappa skulle åka med ambulans till danderydssjukhus fick vi mannens namn och den informationen vi behövde.

ambulansen kom och tog hand om mannen. han hade en öppen krossfraktur av höger fot, det var i alla fall tydligt nog för mig att se men sedan vet man ju inte vad mer han fick för skador....

polisen samt trafikverket kom och förhörde eva och mig och frågade även om vi var okej.

själva skadan, mannens chock och de som hände efter olyckan har jag inget problem med alls, tycker inte att det var jobbigt. men bilden/filmen av hur mannen faller och sedan blir överkörd spelas om och om igen på näthinnan och det är jobbigt. men det blir bättre, självklart är det jobbigt att se det är inte konstigt att man känner sig chockad men jag vet att det blir bättre så det är bara att vänta ut.

det som känns otroligt tryggt är att jag nu vet att jag reagerar och agerar när något sådanthär sker. det vet man ju inte säkert förrens det har hänt. jag vet även att jag vet vad som ska göras och att jag gör det så det känns bra att veta.

men detta är en av de absolut obehagligaste saker jag varit med om och om jag ska vra ärlig önskar jag nog att jag hade gjort som eva och vänt mig bort...

i morse hade jag verkligen jätte ont i ryggen...minst sagt en dålig start på dagen. men jamie var snabb med att ändra på det när han komm springandes in i vårat sovrum och klättrade upp i vår säng bara för att ge mig en jätte kram och sedan gå ner och ut i vardagsrummet för att leka :) min söta lilla kille vet precis hur man ska charma sin mamma ;)

tog ett tag innan jag lyckades ta mig upp ur sängen och när jag skulle ta mina smärtstillande insåg jag att tradolanen var slut... jag hoppades in i de sista att voltarenen skulle räcka men icke...
jag ringde till husläkaren men "min" läkare var ledig och ingen av de andra läkarna hade tid så då kunde dem tydligen inte skriva ut nått till mig...dem hänvisade mig till cityakuten efersom dem skrev ut tradolan för två veckor sedan... suck jag som knapp kommit upp ur sängen skulle alltså behöva åka in hela vägen till stan.. i vanliga fall är det inte allt jobbigt eller specielt långt men när man har ont känns det som 100 000 mil....
jag ringde i alla fall svärfar och kollade om han kunde köra mig till danderyd (tunnelbanan) vilket han kunde :D jag är lyckligt lottad som har så fantastiska svärföräldrar!
När jag väl kom till cityakuten ville sköterskan först att jag skulle åka till husläkaren eller vänta till kvällen för att gå på någon husläkar jour....hon tyckte inte att det var "akut" nog.....men hon kollade med en läkare som godkände att jag fick komma in i alla fall som tur va. jag höll verkligen på att börja sstorgråta mitt i receptionen men jag lyckades som tur va hålla tillbaka tårarna. jag är inget fan av att gråta ofentligt... eller faktisk så gillar jag inte att gråta alls men ibland bara blir det så.

Jag fick i alla fall träffa en helt underbar läkare som började hela samtalet med att berätta att han förnyat mitt recept så jag kunde hämta ut medicinerna direkt och bli smärtlindrad fort :) sen undrade han varför husläkarmottagningen vägrat hjälpa mig och kallade dem både det ena och det andra när jag berättade att dem sagt att dem inte hade tid. han sade att jag alltid var vlkommen till deras mottagning men att dem tyvärr inte kunde göra mer än att ge smärtstillande när det gäller mina problem. han frågade om vad dem höll på med för utredning och vad dem gjort hitills när jag berättade att jag gjort datatomografi, tjatat till mig en stående slätröntgen och sen blivit skickad till sjukgymnast utan vidare utredning blev han förbannad på dem ännu en gång, han sade väldigt bestämt att han skulle skicka ett brav till dem och förklara hur man bedriver korekt sjukvård och hur en rygg utredning skall gå till. får väll se hur det går....funderar starkt på att byta husläkare så det kommer jag nog göra... ska försöka få en remiss till spine center också eftersom dem vet vad min diagnos innebär.

Läkaren frågade dessutom om jag studerade medicin eftersom jag verkade veta vad jag pratade om, och viste mer än husläkarna bevisligen gjorde. som undersköterske student måste jag säga att jag blev minst sagt stolt!

oj vad långt det blev... måste tillbaka till studierna, vi hörs!

har varit på röntgen och sen hos läkaren. Jag har som tur är inte diskbråck! Så de är jag sjukt glad för :)
tyvärr har jag spondylolys bilatteralt på L5 vilket betyder att jag har en förslitning/stressfraktur på sista kotan i ländryggen...
Som tur är kan dem inte se någon kotförskutning så de e positivt. På måndag ska jag träffa sjukgymnast eftersom de är viktigt att jag bygger upp musklerna son hjälper till ''att hållaupp ryggen''. Men som de e nu kommer jag att vara sjukskriven ett tag framöver så de e minst sagt trist....

M har precis  lämnat jamie på dagis och gått vidare till gymmet. jag ska med bussen om en timme för att ta mig till täby och göra röntgen på ryggen.... minst sagt lite nervös för vad röntgen ska säga... antingen e de ett diskbråck o de e fan inte bra.... eller så e det något annat o de e inte direkt positivt de heller.... aja de e bara att vänta och se och hoppas på de bästa vad de nu än är...

Smärtan idag var inte av denna värld... jag viste inte vart jag skulle ta vgen eller hur jag skulle ståut... M´s mamma mötte mig i centrum och tog nyckeln till jamies vagn och åkte och hämtade honom på dagis och tog hand om honom. jag åkte in till cityakuten och jag tror nog aldrig att jag har varit så arg på dåliga tågförare, för att inte prata om alla komunalåkare som promt ska knuffas...inte kul när man redan håller på att börja böla av ryggont....

fick i allafall träffa en läkare ganska snabb och hon kände, klämde och kollade vad jag kunde och inte och massa sådant som läkare gör :P hon konstaterade i alla fall att jag har solklara symtom på diskbråck (troligtvis i L5) men eftersom röntgen var stängt så skickade hon papper till min vanliga läkare som ska påbörja en utredning för att fastställa om det nu är som dem tror att jag har diskbråck.... men jag hoppas till alla gudar och högre makter att det inte är de, kanske har jag sånn otrolig tur att dem tagit fel o de "bara" e en närv i klämm? drömma får man ju i alla fall...

Läkaren skrev ut tradolan i kombination med alvedon tills dess att smärtan e hanterbar igen eller man  har kunnat fastställa orsaken med säkerhet och då kanske hitta en behandling som är "botande" istället för "lindrande". medicinerna är väldigt starka och inget man vill äta allt för länge....dem tar tyvärr inte bort smärtan helt men det är tillräckligt bra för att jag ska kunna sitta utan att börja gråta.

 

det var mer eller mindre hela eftermiddagen de... jamie somnade så fort han kom hem, M han komma precis innan så han fick lägga honom. nu har vi ätit middag... blev lite av varje Måt kyckling och ris och för mig blev det köttbullar och makaroner.  ska titta lite på CSI sen blir det till att sova.

kram på er!

haft dålig uppdatering idag men jag ingenting blev som planerat idag för min del. körde jamie till dagis som planerat och stefan (gudfar) hämtade honom efter mellis och åkte till badhuset så han kom inte hem förrens 6tiden. M blev extra inringd till jobbet så han försvann innan jag lämnade jamie på dagis. jag ringde till alex och övertalade  honom att göra mig sällskap under dagen. så jag körde och hämtade alex i danderyd och sen åkte vi till arninge och storhandlade, blev även lite kläder till jamie och en liten amerikanskfotboll till honom. matmässigt borde det räcka ett tag framöver då vi bla fick med oss 2 kg lax, 10kg kyckling,  6,6 kg köttfärs o massor av annat :) (kanske märks att min sambo äter som en häst ;)
sen åkte vi hem till mig och packade upp allt sen åkte jag till adhd utrednings grejen (återkommer till de).  alex blev kvar hos mig o fixade med lunch så när jag kom hem blev det BLT-mackor sen slappade vi framför tvn utslagna av onyttig mat :P efter ett tag kom M och sen kom jamie :) lillplutten spexade till tusen inför alex ( han är förövrigt döpt efter honom jamie stefan ALEXANDER)  vi lekte med jamie o när han somnat bjöd jag och M  alex på fajitas middag. nu sitter min sambo och en av mina bästa vänner och spelar tvspel tillsammans. älskar verkligen att mina vänner och min sambo fungerar så bra ihop :)

så även fast ingenting blev som planerat så blev det riktigt bra i alla fall :)

Nu utredningen:
jag fick träffa en läkare som skulle avgöra om man kanske kunde misstänka att jag har adhd för att jag i så fall skulle få träffa en psykolog som kan diagnostisera det. efter en kvart med läkaren som ställt tusen frågor tittade hon på mig och sa, jag får ju inte sätta en diagnos för det måste psykologerna göra men jag ber dig att ställa dig in på att få en diagnos för jag är helt säker på att du har ADHD. jag stämde in på allt så nu är de som hon sa bara en väntan på att få det på papper.
känns ganska bra att få beskedet, igentligen förändrar det ju inget jag har nog alltid haft de, det är ju inget som kommit över en natt :) men en diagnos kan betyda att jag kan få hjälp att hantera mina svårigheter, kanske kan jag få hjälp att komma till ro och slipper vara hyper 24/7.

ne nu ska jag försöka vara lite social med alex och M. hoppas ni får en bra fredagskväll själv ska jag ta ett  glas vin :)

som jag nämt tidigare ska jag göra en adhd utredning på fredag, eller jag ska dit och börja en utredning. ska göra lite tester för att se om de e som jag misstänker att de e adhd jag har. de mesta tyder på att jag har de. jag har alltid 1000 bollar i luften och är snabb som attan på att slänga upp flera innan jag har gjort mig av med nån, jag har tusen grejer på gång samtidigt. jag har väldiga koncentrationssvårigheter. jag kan omöjligt sitta stilla, sitter konstant o stampar med foten eller pillar på nått, har svårt att koncentrera mig på personen jag pratar med om dem inte håller sig kortfattade trots att jag är jätte intresserad av vad dem säger. jag pratar i 180 och avbryter för jag känner att jag har massor att säga, jag kan inte varva ner och komma till ro och har oftast väldigt svårt att somna pga det...ja listan kan göras lång det mesta tyder på att det är adhd jag har annars är jag väll bara allmänt galen :P
ska i alla fall bli skönt att kolla ifall det är de. En diagnos kan hjälpa mig eftersom jag då vet vad mina svårigheter beror på och även kan få hjälp att lära mig hantera dem.
det var en del grejer i början på sommaren som fick mig att ta beslutet om att skaffa en utredning, vad är ingentligen ointressant. Jag fick höra att det var jätte svårt som vuxen att få en utredning och att det skulle vara kötid på flera månader om man trots allt lyckades få ett jag. men jag ringde psyk för två veckor sedan och förklarade mina funderingar och problem, svaret blev att dem hade lite fullbokat men jag kunde få en tid om två veckor vilket enligt mig är väldigt snabb gämfört med andra gånger man väntar på läkartider m.m.
och på fredag är som sagt dagen kommen o de e sjuk hur mycket jag längtar, men igentligen kanske de inte e så konstigt om allt går som väntat betyder ju faktiskt de att jag kan få hjälp att lära mig komma till ro och varva ner....de vore minst sagt skönt efter 22 år av att vara speedad :P

ska även berätta att jag när jg var tolv fick diagnosen grav dyslexi men när jag var 19 gjorde jag om testen och då sade man att jag inte längre har dyslexi, jag ligger istället högt över "normal" på testerna så de ska bli kul att se vad denna utredning säger. kanske satte man dyslexi diagnosen pga adhd, för att jag inte lärt mig knepen jag kan nu vad gäller läsa, skriva, minnas...?

ja nu vet ni i alla fall varför jag ska göra denna utredning. jag kommer uppdatera mer när jag har gjort den så ni får veta hur de gick :)