2011-10-14
22:03:05
läkarbesök och smärta
i morse hade jag verkligen jätte ont i ryggen...minst sagt en dålig start på dagen. men jamie var snabb med att ändra på det när han komm springandes in i vårat sovrum och klättrade upp i vår säng bara för att ge mig en jätte kram och sedan gå ner och ut i vardagsrummet för att leka :) min söta lilla kille vet precis hur man ska charma sin mamma ;)
tog ett tag innan jag lyckades ta mig upp ur sängen och när jag skulle ta mina smärtstillande insåg jag att tradolanen var slut... jag hoppades in i de sista att voltarenen skulle räcka men icke...
jag ringde till husläkaren men "min" läkare var ledig och ingen av de andra läkarna hade tid så då kunde dem tydligen inte skriva ut nått till mig...dem hänvisade mig till cityakuten efersom dem skrev ut tradolan för två veckor sedan... suck jag som knapp kommit upp ur sängen skulle alltså behöva åka in hela vägen till stan.. i vanliga fall är det inte allt jobbigt eller specielt långt men när man har ont känns det som 100 000 mil....
jag ringde i alla fall svärfar och kollade om han kunde köra mig till danderyd (tunnelbanan) vilket han kunde :D jag är lyckligt lottad som har så fantastiska svärföräldrar!
När jag väl kom till cityakuten ville sköterskan först att jag skulle åka till husläkaren eller vänta till kvällen för att gå på någon husläkar jour....hon tyckte inte att det var "akut" nog.....men hon kollade med en läkare som godkände att jag fick komma in i alla fall som tur va. jag höll verkligen på att börja sstorgråta mitt i receptionen men jag lyckades som tur va hålla tillbaka tårarna. jag är inget fan av att gråta ofentligt... eller faktisk så gillar jag inte att gråta alls men ibland bara blir det så.
Jag fick i alla fall träffa en helt underbar läkare som började hela samtalet med att berätta att han förnyat mitt recept så jag kunde hämta ut medicinerna direkt och bli smärtlindrad fort :) sen undrade han varför husläkarmottagningen vägrat hjälpa mig och kallade dem både det ena och det andra när jag berättade att dem sagt att dem inte hade tid. han sade att jag alltid var vlkommen till deras mottagning men att dem tyvärr inte kunde göra mer än att ge smärtstillande när det gäller mina problem. han frågade om vad dem höll på med för utredning och vad dem gjort hitills när jag berättade att jag gjort datatomografi, tjatat till mig en stående slätröntgen och sen blivit skickad till sjukgymnast utan vidare utredning blev han förbannad på dem ännu en gång, han sade väldigt bestämt att han skulle skicka ett brav till dem och förklara hur man bedriver korekt sjukvård och hur en rygg utredning skall gå till. får väll se hur det går....funderar starkt på att byta husläkare så det kommer jag nog göra... ska försöka få en remiss till spine center också eftersom dem vet vad min diagnos innebär.
Läkaren frågade dessutom om jag studerade medicin eftersom jag verkade veta vad jag pratade om, och viste mer än husläkarna bevisligen gjorde. som undersköterske student måste jag säga att jag blev minst sagt stolt!
oj vad långt det blev... måste tillbaka till studierna, vi hörs!
tog ett tag innan jag lyckades ta mig upp ur sängen och när jag skulle ta mina smärtstillande insåg jag att tradolanen var slut... jag hoppades in i de sista att voltarenen skulle räcka men icke...
jag ringde till husläkaren men "min" läkare var ledig och ingen av de andra läkarna hade tid så då kunde dem tydligen inte skriva ut nått till mig...dem hänvisade mig till cityakuten efersom dem skrev ut tradolan för två veckor sedan... suck jag som knapp kommit upp ur sängen skulle alltså behöva åka in hela vägen till stan.. i vanliga fall är det inte allt jobbigt eller specielt långt men när man har ont känns det som 100 000 mil....
jag ringde i alla fall svärfar och kollade om han kunde köra mig till danderyd (tunnelbanan) vilket han kunde :D jag är lyckligt lottad som har så fantastiska svärföräldrar!
När jag väl kom till cityakuten ville sköterskan först att jag skulle åka till husläkaren eller vänta till kvällen för att gå på någon husläkar jour....hon tyckte inte att det var "akut" nog.....men hon kollade med en läkare som godkände att jag fick komma in i alla fall som tur va. jag höll verkligen på att börja sstorgråta mitt i receptionen men jag lyckades som tur va hålla tillbaka tårarna. jag är inget fan av att gråta ofentligt... eller faktisk så gillar jag inte att gråta alls men ibland bara blir det så.
Jag fick i alla fall träffa en helt underbar läkare som började hela samtalet med att berätta att han förnyat mitt recept så jag kunde hämta ut medicinerna direkt och bli smärtlindrad fort :) sen undrade han varför husläkarmottagningen vägrat hjälpa mig och kallade dem både det ena och det andra när jag berättade att dem sagt att dem inte hade tid. han sade att jag alltid var vlkommen till deras mottagning men att dem tyvärr inte kunde göra mer än att ge smärtstillande när det gäller mina problem. han frågade om vad dem höll på med för utredning och vad dem gjort hitills när jag berättade att jag gjort datatomografi, tjatat till mig en stående slätröntgen och sen blivit skickad till sjukgymnast utan vidare utredning blev han förbannad på dem ännu en gång, han sade väldigt bestämt att han skulle skicka ett brav till dem och förklara hur man bedriver korekt sjukvård och hur en rygg utredning skall gå till. får väll se hur det går....funderar starkt på att byta husläkare så det kommer jag nog göra... ska försöka få en remiss till spine center också eftersom dem vet vad min diagnos innebär.
Läkaren frågade dessutom om jag studerade medicin eftersom jag verkade veta vad jag pratade om, och viste mer än husläkarna bevisligen gjorde. som undersköterske student måste jag säga att jag blev minst sagt stolt!
oj vad långt det blev... måste tillbaka till studierna, vi hörs!
Kommentera inlägget här:
